I rakt nedstigande led

Foto, Personligt

Flicka sitter på huk och fotograferar med systemkamera

— Mamma, kan vi ta med din gamla kamera till Öland. Jag vill lära mig att fota med den!
Det var en av dotterns stora önskningar inför årets semester. Sagt och gjort. Kameror packades och det blev några lärorika ögonblick för både mor och dotter.

Öland har fått stå modell mer än en gång genom åren, faktiskt ända sedan jag började fotografera. Ljuset, vattnet och stenarna är återkommande anledningar till varför ön är så älskad genom min kameralins.

Medan vi packade dök det upp rester från tidernas begynnelse. En gammal anteckningsbok som påminde om hur det var när jag började fotografera. Hur jag skrev ner filmrullens nummer, datum för fototillfälle och plats. Hur jag ibland ägnade en serie bilder till att testa olika bländare för att lära mig dess effekt på skärpedjupen. Det var annorlunda då, när man fotade ena dagen och sen kunde få vänta med att framkalla till dess rullen var full. Och hur man när rullen väl var full fick vänta innan bilderna kom tillbaka från fotolabbet. Då var det tur att man skrivit ner de där inställningarna i samband med att bilderna togs.

 

3 bilder av flicka som ligger på ner och fotograferar brygga.

Det blev härliga promenader med samtal om bländare och slutare. Grundläggande kunskaper i hur ljusinsläpp påverkar skärpedjupet och hur vinklar och perspektiv påverkar upplevelsen av bilden. Och principer om tredjedelar ritades upp med hjälp av grässtrån och blommor på marken. Den gamla anteckningsboken blev också upphov till reflektion över hur vi tar bilder idag mot hur jag gjorde när jag började. Att vi idag kan klicka iväg 20 bilder på nästan samma sak, mot att jag då tog mig tid att planera motivet eftersom varje bild var så mycket mer dyrbar. Klart är dock att centralarkivet [läs papperskorgen] fortfarande tar emot majoriteten av bilderna.  

Flicka som fotograferar litet hus

Och allt medan promenaden fortgick förändrades bilderna dottern tog i takt med att hon tog till sig kunskapen. Och allt medan promenaden fortgick insåg jag själv vilken kunskap jag samlat på mig genom åren. Kunskap som jag ibland har svårt att konkretisera. Kunskap som till stor del gått i arv från farfar fotografen till min far och kunskap som min pappa i sin tur fört vidare till mig. 

Flicka med systemkamera som räcker ut tungan och texten "går ner till stranden idag"

Då blir man lite extra varm i hjärtat när det framåt kvällskvisten kommer en Snap på en suddig linslus som bestämt sig för att jaga kvällssolen. En linslus som kommer hem upprymd och full av energi från nya upptäckter genom kameralinsen. Och mammahjärtat blir varmt när kvällskalla ben trycks mot mina medan suddiga centralarkivsbilder blandas med riktiga guldklimpar i takt med att kunskapen delas i rakt nedstigande led.

0 kommentarer

Kategorier